Egentligen är det ju fruktansvärt idiotiskt att svälta sig halvt till döds två gånger i veckan. Att med dunkande huvud försöka koncentrera sig på en enkel uppgift är illa nog, men att som matälskare vara hungrig nära ett kylskåp är som att vifta med ett tobakspaket framför en nikotinstrejkande kedjerökare. Hur kommer det sig då att jag gör vad jag gör?
Svaret på frågan är enkelt: maten. Jag är så innerligt passionerat förälskad och förförd av mat att jag ser det som en utmaning. Att skapa god mat med en viss begränsning är något som jag gillar, oberoende om det handlar om pris, kalorimängd eller kolhydrater. Det passar mig dessutom ypperligt att det är bara två dagar i veckan som begränsningen gäller - då hinner jag testa på allt annat däremellan.
Det är nämligen där alla andra dieter (eller livsstilar eller vad ni nu vill kalla alla de där bokstavkombinationerna som existerar) har svikit mig. Där får jag inte variera med allt. När det gäller mat måste jag få allt.
"Påssoppor!", ropar vissa med hänförelse i rösten när 600 kcal per dag kommer på tal. Jag fnyser i deras allmänna riktning med en välriktad näsa. Påssoppor är och förblir något av det vidrigaste som matindustrin har skapat. Trots att de "innehåller alla viktiga näringsämnen och mineraler du behöver för en lågkaloridiet".
Men däremot är soppor ingen dum idé och för min del lär det bli en hel del sådana i höst. I sommar kanske en gazpacho eller två. Jag tror att sommaren kommer att bli ganska lätt när det gäller mina fastedagar. Torget är fyllt av grönsaker och det enda som blir knepigt är att hitta proteinkällor som inte är så energirika. Det ser ut att bli mager skinka och fågel, vit fisk, ägg och baljväxter på den sidan.
Nu kommer midsommar emot, så min nästa fastedag blir först nästa vecka. Det blev alltså en mjukstart med bara en fastedag första veckan. Att åka ut i skärgården för midsommar och fasta någon av de fyra dagarna finns inte på kartan.
Maten - ni vet den där viktiga - är för god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar