Bättre och bättre dag för dag...(?)

I dag är det en sanning med modifikation att det blir lättare att fasta med tiden. Morgonen var inget problem, och jag fick till och med inflikat ett badmintonpass innan jag åt min första mat för dagen runt klockan fyra. Men nu har jag tråkigt - och när jag har tråkigt snurrar mat konstant i huvudet på mig. Då vrider och vänder jag på alla livsmedel jag känner till. Hur får jag en fyllande måltid på 200 kalorier utan en spis? är den fråga som mest av allt cirkulerar i mitt huvud.

På spisen kunde jag värma upp tomat, paprika och lök (de ingredienser som jag använt mig mest av under fastan). Jag börjar nämligen vara lite trött på dem i rå form - eller i ugnsformsform för den delen.

Jag vill göra en svampfylld zucchini - men jag har ingen spis att förbereda svampfyllningen på.
Jag vill steka lax och servera med blomkålspuré och sockerärter - men jag har ingen spis att varken steka laxen på eller göra blomkålspurén på.
Jag vill...

...ja, ni ser ju hur det går. Inte nog med det, man blir hungrig av tankar på mat, även om det råkar vara lågkalorimat.

Men eftersom jag är såhär efterblivet begränsad med bara en ugn och en mikro så får jag helt enkelt falla tillbaka på sallader och dylikt igen. Jag har redan ätit en bön- och grynostsallad kryddad med grön harissa i dag, och är egentligen mätt. Men när jag är uttråkad fungerar min hjärna inte som den har fungerat under de senaste veckornas fastedagar.

Att jag har haft ledigt hela veckan och knappt träffat människor gör inte saken bättre. Mitt sociala behov är ungefär lika stort som mitt behov av matlagning. Utan ett stort socialt liv blir jag rastlös, irriterad och sur. Alla de här komponenterna gör att jag inte får någonting gjort över huvudtaget. Jag borde renovera, men huvudet är inte där. Jag borde gå och handla saker till lägenheten, men jag har inte pengar. Jag borde göra något vettigt av min sista lediga tid här under semestern - men jag har inte en endaste liten aning om vad det kunder vara när det inte får involvera mat eller dryck.

Ja, det är en sån dag i dag. En riktig skitdag.

An inconvenient truth

"Nog", tänkte jag efter timmar av letande och gick och köpte mig en ny våg. Och ett måttband. Det är dags att få någon klarhet i om den här livsstilen funkar för mig eller inte. Därför har jag lite startmått som jag - tyvärr - känner att jag måste dela med mig av. Tyvärr för att det inte är särskilt trevliga mått, men jag måste ändå dela med mig av dem för att den här bloggen ska ha något värde.

Vågen visade mer än jag hade väntat mig, men å andra sidan skiljer sig billiga vågar med några kilon mellan varandra. Från och med nu är det min nya, gråa våg som gäller som domare.

Så här börjar alltså min historia (mål inom parentes):

Vikt: 102 kg (90 kg)
Halsmått: 43 cm (41 cm)
Bröstmått*: 111 cm (inget mål)
Midjemått*: 101 cm (90 cm)
Rumpmått*: 107 cm (inget mål)
Lår: 70 cm (65 cm)

* Kroppsmåtten är mätta liggandes på rygg, eftersom jag läste att man ska göra så. I stående position är de ännu mer osmickrande.

Så nu är det dags att sätta maskinen i rullning på riktigt. Den här första månaden har bara varit uppvärming. Det finns en viss motivation i att se till att de där offentliga måtten minskar rätt snabbt.

Motionera med 5:2

Jag har testat det ett par gånger redan - att motionera under mina fastedagar. Det bör medges att det endast varit tennis som varit föremålet för min kardioentusiasm, och att min skicklighet i den sporten inte ligger på en nivå som gör att passen kan kallas hårdträning, men jag har inte märkt några problem med det hittills.

Igår fick jag en fråga om hur träning och 5:2-dieten passar ihop och jag lovade återkomma med ett svar. Det som jag har kunnat läsa mig till är att aktiviteter som hör ihop med att bränna fett, det vill säga högintesiv eller lågintensiv kardioträning, verkar fungera effektivare med 5:2. Man bränner helt enkelt mera fett under fasta än under normala omständigheter. Det är också orsaken till den vanliga rekommendationen att motionera innan frukost.

När det gäller styrketräning har jag inte hittat något direkt svar, annat än att det inte verkar vara skadligt att fasta under träning. Man hänvisar till en studie av Tunisiens fotbollslandslag under Ramadan 2008, där man inte såg några försämringar i snabbhet, styrka, vighet eller uthållighet under hela fastetiden. I och med att fotbollspelare också går på gym så kan man väl dra slutsatsen att fasta inte inverkar negativt.

Toppidrottare och sådana som vill maximera sina resultat - ja, där har jag inga råd att ge, men det verkar som att 5:2 inte ger någon boost i alla fall. Uppenbarligen kan man vara toppidrottare och fasta ändå, som en hel drös med muslimer bevisar årligen. Men hur det påverkar dig personligen är svårt att svara på.

Jag kommer dock att sätta in tennis, badminton och simning under mina fastedagar. Dels för att få tiden att gå (att bara sitta och tänka på hungern är inget vidare tidsfördriv), dels för att det faktiskt verkar som att det blir effektivare träning då.

Fastan fortgår

Två problem. Inte fler än så, men fortfarande är de där. Problem som gör att jag inte riktigt kan kolla hur min diet framskrider. Det första är att jag saknar en våg just nu. Efter flytten i våras så packades vågen ner av någon. Den packades ner i exakt den låda eller kasse som jag inte har hittat sen vi kom hit till nya lägenheten. Därför är det rent viktmässigt svårt att svara på hur min diet framskrider.

Still going strong

Det är semestern. Den underbara välkomnade, betalda, semestern som gör att jag inte skriver särskilt mycket för tillfället. Men utmaningen pågår än. I början av varje vecka väljer jag fortfarande två dagar då jag hoppas att ingen ska ringa för att lura iväg mig på en semesteröl, dagar då det är tänkt att jag i princip ska vara utan mat.